Big time.
Igår diskuterade vi hus på jobbet. Vi pratade om allt från att spackla väggar till huruvida ett hus uppfyller ens önskningar när det gäller lugn och ro.
Jag kom fram till att ett hus ger mig ett annat lugn än i till exempel en lägenhet där jag liksom blir bunden till en viss yta. Att sedan röra sig utanför den där ytan, oavsett om det gäller en picknick eller lite frisk luft, känns extremt jobbigt vilket medför att jag blir lite deprimerad i längden.
Det är skönt att slippa skotta snö och klippa gräsmattor, men sen kommer vi till det här med inredning.
Oavsett om jag tycker att det är kul att pyssla på med tapetseringar och inredning (vilket inte kändes lika aktuellt för mig i lägenheten), så känner jag alltid att det inte finns några gränser på vad man kan fixa till i ett hus. Vilket också gör en manisk och ihjälstressad ibland. Vissa helger känns det skönt att bara åka någonstans för att sluta tänka på allt som "behöver göras" där hemma.
I slutändan vet jag ju att en ny tapet inte gör en lyckligare än den där fisketuren man istället gjorde som gav en minnen man aldrig kommer att glömma.
Fast balansen är lite jobbig, för visst tycker jag att det är kul att ha ett vackert hem att titta på och vara stolt över samtidigt som man ger sig själv en klapp på axeln för att man någon gång lyckas vara lite kreativ, oavsett vilken sorts skapande det handlar om :)
Äh, nu ska jag och mamma till Luleå!
Ha en trevlig dag!
